M14 var inte alls vårt första val. Vi hade plats N13. Men då vi kom till campingen var N13 den ENDA plats som inte var skottad. Nu en vecka in i boendet ligger snöhögen fortfarande kvar. Gräset spirar runt den. Snöhögen ligger kvar. Typiskt Umeå. I mörka hörn på innergårdar kan man i mitten av juni fortfarande hitta snöhögar om man skrapar lite på gruset som täcker den. Som trötta spöken ur Ghostbusters ligger dom kvar och lurar.
Men jag försöker att inte bli irriterad på den där snöhögen, eller på saker som inte har fungerat på campingen (mikro, tvålautomaterna, incheckningen, en vask) för det är ju just det som gör att campingen och husvagnen är mitt kryphål. Här finns inte samma attackservice minded personal eller ens samma hastighet som i resten av verkligheten. Här byts en mikro ut då någon klagar på den, jag tror iof att dom lagar hellre än byter. Och är den lagad till oigenkännlighet så läggs den på högen. "Högen". Högen som dom så smidigt byggde ett tjusigt staket runt så vi inte ska se den. Men vi vet att den finns där. Campingens egna tipp.
Och jag gillar det. Jag gillar att campingen har en helt egen lunk om än jag har fått vänja mig med den. Eller vänja av mig med den konstiga hetsen som sker utanför. För nu, efter en vecka i husvagn så har jag väldigt svårt att se mig själv bo i en tvåa tre våningar upp med en liten kall betonghylla som närmaste vägen ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar