Camping är hundens bästa vän.

Brorsan gillar campingen!

Varje dag kommer nya hundar till området, att campa verkar vara hundägarens favorit.

Inga snorkiga kommentarer om att vi har hunden lös, eller att han kissar på varenda elstolpe.

Jag visar demonstrativt upp hundbajspåsen varje gång det blir dags för den iof. Lite rädd för att någon ska klaga och att vi blir tvungen att koppla honom i kort koppel, eller att rasta honom utanför campingens område.

Men än så länge har alla hundar eller påstår att dom älskar hundar.

Och det är bra att dom gör det, för Brorsan rymmer flera gånger om dagen.

Han har hittat några kryphål (bokstavligen) i förtältet och vi måste ha stenkoll på honom om han är i förtältet medan vi sitter i husvagnen.

Men vi lyckas inte alltid.

Häromdagen gick jag till servicehuset och på vägen tillbaka möttes jag av: Brorsan! Lös och glad.

I torsdags var det extra svårt då två half asians fanns 30 meter bort. Han smet från förtältet flera gånger, tvingade oss att springa efter och sedan leka tafatt runt husbilen där dom bodde.

När vi höll honom kopplad med oss vid grillen grät han som om vi torterade honom.

Så vi bar in honom i husvagnen och stängde dörren, tänkte att han skulle vara lyckligare om han inte kände doften av dessa snygga brudar.

Vi satt oss tillrätta igen och vips så är han borta vid husbilen igen.

Han hade tagit ett hopp på liv och död ner från ett fönster på ca 130cm höjd för att få komma till.

Det är läskigt då det finns hundbrudar på campingen, tänk om han skulle para sig med en champion-hund. En pudel. Med rosa päls.

Vi som killhundägare kan ju inte göra mycket mer än att erbjuda oss att ta en valp ur den kommande kullen.

Jag skulle känna mig som mamman till en våldtäktsman som erbjuder sig att ta hand om det oönskade barnet.

En oönskad strävhårig grå-rosa-melerad puffklippt pudelcarin.