Lars möter Gävle. Kapitel 1

Jomen visst, jag fixar biffen.

Jag har funderat på att köra en grand tour av Gävle för Lars eftersom han är ny i stan. Jag tänkte börja med de som stod på välkommen-skyltarna på E4:an; Furuviksparken och Järnvägsmuseet.

Men nu har jag hittat bättre. Vi ska hälsa på våra riktiga grannar idag! Passersedel är fixad till den stora ljud-och-lukt-fabriken som ligger på andra sidan viken (hur vi inte ser fabriken eller känner doften från vårt hus eller ens från viken är beyond me, enligt satellitbilderna borde vi egentligen hitta varandras småtrosor och udda strumpor i kvarterets tvättstuga (vi har egen tvättstuga, men tanken på hur enorma ljud-och-lukt-fabrikens trosor måste vara får mig att bli julknäckeglad)).

Nu är det genom mitt jobb jag har fått chansen att åka in (för att hämta lite papper) men jag tänkte att likadana orangea kepsar och kanske en vimpel kan få Lars att tro på den guidade turen mer än att han är där som bärhjälp.

Hur glad kan en bli av att hitta julknäcke i februari?

Såhär glad kan en bli!

Mitt i pengadeppen så snubblade vi in i dessa överblivna paket julknäcke för blott 2kr/paketet. 24st fick följa med oss hem, men jag tror vi kan göra plats både i skafferiet och magen för fler av dessa bad boys.

Utöver det har vi börjat titta på Grand design igen vilket är limmet i vårt förhållande. Kevin Mccloud har länge varit parterapeuten och kanske den sista delen i vår ménage à trois (nu börjar swingers-referenserna gå överstyr).

Men konstigt nog när vi nu har ett eget hus så har vi inte drömt samma drömmar och vi har inte pratat om våra idéer på samma sätt som efter fyra avsnitt Gd på raken borta i ettan i Umeå. Kanske är det där pengadeppen sätter sig mest, inga drömmar vågas drömmas och vi glömmer bort att man faktiskt får förmoda en ljus framtid då vi kommer att ha råd att genomföra våra idéer. För gör vi det rätt och tänker utanför boxen så kanske vi kan komma ut på andra sidan med drömhuset för en billig penning och en del i det är att inte göra dumma beslut på vägen dit.

Efter ett avsnitt av Gd är hoppet tillbaka och knäckebrödet kommer smaka gott en lång tid framöver.

Faror

Jag såg havsörn' idag då jag och Brorsan var ute och gick. Cirkulerandes över viken.

Jag som precis börjat träna på att ha honom lös (det är jag som måste träna, inte Brorsan) tog upp kopplet och höll det hårt.

Han surnade till direkt och la sig ner på backen för att visa hur missnöjd han var.

Men hur snackar man med en hund om hur havsörn' tog grannkatten och att jag därför helst vill hjälpa honom i dragkampen ifall det kommer en och försöker sno honom? För havsörn' skulle sno honom oh ja, oh ja.

'Mindre däggdjur' står det på wickan, men det nämns även räv. Brorsan är en halv prutt jämfört med en räv.

Lodjuret behöver vi nog inte vara rädd för om inte halvprutten smiter ut på natten och inte hittar hem.

Uven däremot, där har vi en knepigare fara. Dom jagar ju på nätterna, men min mamma vet bättre. En uv uppväxt på furuviksparken hade precis slussats ut och återkom till buren eftersom det fanns mat där (fast numera på fel sida om stängslet). När min mamma promenerade förbi med Billan i kopplet så kände hon vingslagen på hjässan. Uven var ute efter Billan. Mamma var snabbare och vann hunden över uven.

Men jag vet inte om vi ska blanda in furuviksparken i det här... Furuviksparken har fått det här området söder om Gävle att få en mer... originell fauna.

Påfåglar som dricker te på verandor, tvättbjörnar som kalasar i källare...

Hela huset stormar.

Lars och jag bestämde oss igår för att byta plats på varenda möbel vi äger och har.

Vardagsrummet som aldrig känts speciellt mysigt blev sovrummet ovan. Mysigaste, gulaste rummet med ett sminkbord som hittills bara samlat damm och papper.

Djävlar vad här skall klämmas pormaskar!

Dåvarande sovrummet blev både vardagsrum och plats för matbord. Det känns också numera rätt.

Jag förstår inte riktigt hur det gick till...

Vi flyttade alla möbler från ett rum till ett annat och resultatet blev esse! Det kan ni testa hemma tycker jag. Gör det nu.

Släkt och kollegor skall ej ta till sig.

I torsdags då jag tog bussen in till jobbet så hörde jag ett intressant samtal. De pratade om film och jämförde livet med Roy Anderssons sånger från andra våningen.

Och hur hemskt är inte det? Den enda gången jag hör ett samtal som är någonting utöver kallaste pratet så är det: 1) Inte ens speciellt intressant. 2) Tillräckligt för att jag ska reagera över det och senare på jobbet berätta hur jag hörde ett intressant samtal på bussen.

Hur överlevde vi? Hur tog vi oss igenom den här staden? Varför flyttade jag tillbaka?

Precis efter valet så tänkte jag: det är bra att vi flyttar hit, här behövs det ju onekligen nytt blod (som ni kanske minns så fick Skåne och Gävleborg flest invalda SD till kommunfullmäktige).

Fast det kanske blir bättre... mina hemkunskapselever "Springa med knivar" är alla trevliga, de är nog de smartaste jag träffat hittills i den här stan.

Kan det vara så att det är 1:ans buss som är boven? Jag hoppas det.

Idag mötte jag även en person som inte var helt attackserviceminded och det är en ovanlighet.

Hon hade till och med humor.

Iallafall. Jag kom in med 104kr som jag ville köpa ett vin för att hälla över steken och ett vin som gick att dricka. Hon tog det på avslappnat allvar. Vi skämtade om dekantering och hon pekade på ett vin som hon tyckte passade på steken. "Går det att dricka?" "Guuuuu nej!"

Det var bra! Det var längesen.

Handla lokalt.

Eftersom jag tränar hårt inför renässans-os som går av stapeln någon gång efter min död så har jag tagit upp klarinetten igen. Fast i ny tappning. Genom den lokala musikkåren (bomhus) har jag fått låna en basklarinett som jag nu letar rörblad till.

Jag skriver bokrecensioner för den lokala tidningen.

Genom mitt jobb så värnar jag om den lokala konst- och musikscenen.

I en av lådorna från mormor låg en gammal brynäsmössa som jag använt hela vintern utan att riktigt reflektera över att det var en brynäsmössa förrän jag fick kommentarer och en present (ett plastmynt till kundvagnarna) av en kassör på coop.

Jag startar simsällskap för att kunna träna i den lokala simhallen (lillhagsbadet, där jag förövrigt lärde mig simma).

Brösten lakterar i tårar då jag läser lilla affischen om hur Rudsjön behöver en omgång för att inte växa igen, som jag självklart hittat på en vägg på den lokala pizzerian.

Jag vet inte om världen min blir mindre eller större i jakten efter de lokala konsterna men jag fortsätter och väntar ivrigt på att det lokala rökeriet skall öppna och börja sälja lax mjäll som smör igen.

Stekt strömming och skirat smör.

Ett ämne jag länge velat ta upp är: Du är vad du äter.

Fast i vårt fall är det mer: Ni äter vad den tidigare husägaren äter.

Sen vi flyttade in i huset så har jag suktat stekt kött och råkostsallad och vi äter knäckebröd med kaviar såpass att vi inte ens längre reagerar på varandras andedräkter. Sedan första gången vi var och handlade i mitten av oktober så har vi reagerat hur gubbig vår varukorg tett sig.

Jag gissar att alla någongång stått framför eller bakom en äldre man i kassakön som köpt: Knäckebröd, kaviar, två folköl, rimmat fläsk och 3l fil. Vi har blivit honom!

Nu har vi varit och storhandlat för första gången på länge. Jag ger er några punkter från kvittot som ett litet exempel på ovanstående påstående.

6paket bacon.

Bearnaisesås

Bregott extra saltat.

Kaffe mörkrost

Äppelmos

Bollnäsfil

100l standardmjölk

Lingonsylt

Mannagryn

4 konserver matsjessill

Prästost.

3kg morötter

1 kålhuvud

och slutligen ett paket Mood hårfärg nyans silvergrå.

Som sagt: ljus framtid!

Det här är ju fantastiskt!

Jag kommer ha mer varje månad som pensionär än vad jag har nu.

Jag får se det som att jag kör ett litet krasch test på den ekonomin nu.

Resultat: Jag kommer inte ha råd med att spela golf, men jag kommer äntligen ha tid att finslipa romanen.