tisdag 18 maj 2010

Det efterlängtade inlägget om knallgas.

16 maj


När vi hade bott i husvagnen några nätter så ringde min pappa och påminde oss om knallgasen.


Jag tar det från början.


Alla små lampor, vattenpumpen och bilstereon i husvagnen går på batteri, men eftersom batteriet är inkopplat i stolpen utanför så behöver man aldrig oroa sig för att det ska ta slut.

Men Anders och Lisa Kabe bodde aldrig på camping med vagnen, de stod ute i skogen vid en sjö och fiskade. Så de behövde ett rejält batteri som skulle räcka i en hel vecka.

De öppnade upp batteriluckan som man normalt sätt bara kan öppna utifrån för att få plats med ett enormt lastbilsbatteri. Dubbelt så stort som ditt batteri i bilen.

Så i min garderob sticker det ut ett batteri mellan skorna…

Och när man laddar ett bilbatteri så bildas det vätgas, även kallad knallgas.

Vätgasen sugs in i husvagnen av ventilationen och lurväntar tills, ja, tills man bestämmer sig för att koka lite pasta på gasspisen. Kaboom!


Så tills vi har återskapat batteriskåpet som gör att vätgasen automatiskt rinner ut i friska luften så måste vi stänga av laddaren för att sedan ladda upp det nån gång då och då.


Jag gillar inte alla dom här gaserna och att gasolen lägger sig tung på golvet gör Brorsan med sin säng under soffan till kanariefågeln i grottan.

Vi ska inte vara rädda för det här, vi ska ha respekt!

Men vi är lite rädda… och stänger av gasolen då vi inte använder den och batteriladdaren används bara då vi behöver den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar