Campingsimulator.

http://www.miniclip.com/games/youda-camper/en/

Maskrosbarn och förortsungar.

Under 5 år i Umeå har jag bott högst 5 kvarter från centrum.

Jag har under dessa år använt mig av lokalbussen... låt oss säga 5 gånger.

Så att flytta ut till en camping vid en sjö 5 km bort är ovant.

Det är en del logistik. Lite; den som jobbar/har bilen handlar på vägen hem. Lite; "nämen ska vi passa på att bjuda över nån nu när vi har 3 lediga platser i bilen?".

Tidigare har jag inte riktigt behövt göra några planer, jag gick ner för trappan och ett kvarter bort fanns dans. En öl på väg hem, bestämma mig i sista sekund om jag ska gå på festen eller inte, förfester, efterfester, eller inget av dessa! (mest det sista, men jag gillade att jag iallafall hade möjligheten!).

Nu är jag inte längre den som glider in i mjukisbrallorna runt 23 och som sticker sekunden det blir tråkigt.

Nej, mina krogrundor, eller mina besök i centrum, är mycket mer attackbetonade.

Jämför det med Elaine Benes' sponges.

En kväll måste vara taxi-worthy.

Ska man ha en kväll med mig nu så blir det till att mötas tidigt och att räkna med att jag inte riktigt är nöjd fast det är moshpitstämning i baren och samma skiva har gått tre gånger om.

The Dude

Ja, jag går runt lite som the Dude om dagarna.

Idag fick jag höra flera gånger att jag fortfarande hade pyjamasen på mig. En velourdress och sporttofflor ger tydligen såna vibbar (jag trodde velourdressar endast gav assosiacioner till svenska hollywoodfruar och glamourmodeller, tji fick jag).

Fick komplimanger för mitt hår som tydligen gör underverk bara genom att ta sig upp från huvudkudden.

Men jag är inte the Dude, förstå mig rätt, jag jämför mig inte med den mest älskade figuren i filmhistorien. Han är en inspiration och idag kom jag omedvetet ett steg närmare bowlingtrofén.

Jag har väldigt långt kvar innan jag kan tituleras Dudinna.

En sak jag är väldigt avundsjuk på är hans förmåga att ta hand om sig själv.

Tappa upp ett bad med levande ljus på badkarskanten, det har jag försökt med några gånger, men det mest ostigt och ensamt.

Tappa upp ett bad med levande ljus på badkarskanten med en till i badkaret? Det känns om möjligt ännu ostigare.

The Dude lyckas.

Jag har långt kvar innan jag kan hälla upp en white russian innan frukost (även om den skulle innehålla fiberflingor), bara jag häller upp ett glas vin till mig själv på en vardag så ekar det bib-hagga.

I husvagnen är det ännu svårare. Testa att dricka ett glas vin i plastglas, velourdress och förtält, det skulle få vilken spott-i-hink finsmakare att skriva in sig på rehab.

Nej, det blev ingen Stockholmsresa i helgen, antingen för att jag är för mycket dude, eller för lite. Jag vet inte än.

Jag vet inte heller om det går snabbare att ta sig ur blues i en husvagn eller om det helt enkelt är omöjligt.

Men i helgen ska det njutas Dude-style. Om jag så ska spela honom hela helgen.

Här kan man lägga.... en bok.

Tidningen Husvagn och camping spär på alla fördomar jag någonsin haft om husvagnsägare.

Jag vill skriva om allt jag tycker är lustigt med dessa test... könsroller, videoredigering och trafikmagasinet-komplex bland mycket.

Men jag ska inte förklara poängen i den här historien innan den är berättad.

Njut.

http://www.husvagnochcamping.se/tester/

Skador i hemmet.

Att bo i husvagn är lite som att bo i Vietnam.

Alla möbler och inredning är tillverkat för en mycket mindre person.

I Vietnam följde stolen med då man reste sig, man fick blåmärken av att krypa ihop vid ett litet bord och man var stel i tre dagar av att sitta i deras bussar (speciellt om man fick platsen där hjulhuset tog upp all benutrymme).

Lite så är det här med... man förvånas inte över att hitta nya blåmärken varje dag. Toaletten är så liten att man först sätter sig ner och sedan stänger dörren, öppnar dörren och sen spolar.

På morgonen då jag sträcker på mig slår jag armarna i taket och att ta sig in i sittgruppen är som tetris. In med rumpan, svanka, tyngden framåt och MC Hammra sig in sidledes.

Men att jag sträckte låret då jag välte mig över Lars till min sida av sängen (innerst) kan jag nog inte skylla på husvagnen. Det beror nog bara på att jag behöver röra mig lite mer.

Ge mig en sommar så är jag smidig som en räv.

Ett tecken på att jag inte hör hemma här...

Skavsår av mina 50-kronors sport-tofflor.

Två veckor inbodda och ingrodda ser det ut såhär.

Camping är hundens bästa vän.

Brorsan gillar campingen!

Varje dag kommer nya hundar till området, att campa verkar vara hundägarens favorit.

Inga snorkiga kommentarer om att vi har hunden lös, eller att han kissar på varenda elstolpe.

Jag visar demonstrativt upp hundbajspåsen varje gång det blir dags för den iof. Lite rädd för att någon ska klaga och att vi blir tvungen att koppla honom i kort koppel, eller att rasta honom utanför campingens område.

Men än så länge har alla hundar eller påstår att dom älskar hundar.

Och det är bra att dom gör det, för Brorsan rymmer flera gånger om dagen.

Han har hittat några kryphål (bokstavligen) i förtältet och vi måste ha stenkoll på honom om han är i förtältet medan vi sitter i husvagnen.

Men vi lyckas inte alltid.

Häromdagen gick jag till servicehuset och på vägen tillbaka möttes jag av: Brorsan! Lös och glad.

I torsdags var det extra svårt då två half asians fanns 30 meter bort. Han smet från förtältet flera gånger, tvingade oss att springa efter och sedan leka tafatt runt husbilen där dom bodde.

När vi höll honom kopplad med oss vid grillen grät han som om vi torterade honom.

Så vi bar in honom i husvagnen och stängde dörren, tänkte att han skulle vara lyckligare om han inte kände doften av dessa snygga brudar.

Vi satt oss tillrätta igen och vips så är han borta vid husbilen igen.

Han hade tagit ett hopp på liv och död ner från ett fönster på ca 130cm höjd för att få komma till.

Det är läskigt då det finns hundbrudar på campingen, tänk om han skulle para sig med en champion-hund. En pudel. Med rosa päls.

Vi som killhundägare kan ju inte göra mycket mer än att erbjuda oss att ta en valp ur den kommande kullen.

Jag skulle känna mig som mamman till en våldtäktsman som erbjuder sig att ta hand om det oönskade barnet.

En oönskad strävhårig grå-rosa-melerad puffklippt pudelcarin.

Test FAIL.

Efter invigning av grillen och några folköl på det så bestämde vi oss för att testa den stora luftkudden alla barn hoppar på under dagarna (förvånande nog gillade Brorsan att studsa omkring på den).

Men det var tydligen inte nog för mig som satt sig på en liten bil med en fjäder under som ska svinga barn fram och tillbaka.

När jag hade slagit botten några gånger framåt och bakåt så försökte jag med en cirkulär rörelse, ett kvarts varv in så välte jag och slog bakhuvudet i sanden.

Jag gissar att det såg väldigt löjligt ut, ungefär som då nån försöker fälla krokben på mig (jag ger upp och sjunker ihop).

Och min nacke är så känslig att jag inte kan göra vanliga situps utan att få ont i huvudet. Efter att ha åkt vattenruschkana var jag tvungen att göra mig en nackkrage att bära dygnet runt.

Nu är jag inne på fjärde dagen med sprängande huvudvärk. Men jag tar det med ro. Brukar ta exakt fyra dagar innan whiplashen släpper.

Jag känner att jag måste ge det en ny chans för att kunna skriva en komplett recension av lekparken.

Fotografierna som fick oss att falla för husvagnen..

Speciellt doftgranen lockade till ett köp.

Fast vi kände ju Kabe sedan tidigare, jag känner den där fanéren, den är inte så dassig som på bilderna. Inte heller bor vi där med en konstant kamerablixt.

Snart ska ni få se bilder på den stora transformationen (samma vagn, fast med våra grejer i den).

Senare då jag får lite tid över (troligtvis i slutet av sommaren) så ska ni få se den extra stora transformationen, då kommer det finnas nya gardiner, nya dynor och lite annat.

Grattis Norge! Måste ringa farmor…

17 maj

Några mindre roliga saker med husvagnsboende… Jag erkänner.

Så fort förtältet åkt upp så såg vi att det blev ett perfekt skydd för regn och sol. Inte bara för oss, utan även för enorma spindlar och endel myror. Brorsan har varit glad, han har jagat myror (hälften sätter sig i luggen på honom).

För några dagar sedan skulle jag hämta en handduk som har fått ligga i en stor IKEA-kasse ute i förtältet, tills vi kommer på var allt ska vara inne i husvagnen.

Där ligger en fet spindel och lurar. Inte en sån här nästan gullig som säger hej och som endast lever pg a regnrisken.

Nej, en sån där krabbliknande sak som viker ihop sig och är redo att hoppa upp på halspulsådern vilken sekund som helst.

Nu har vi även fått myror i husvagnen. Såklart, det är ju här käket är.

Igår hittade Lars en ensam myra som irrat runt i ostpåsen hela dagen. Vi vet inte om han gillade ost (han är död nu), men ifall han gjorde det så var han ju i himmelriket sista dagen i sitt liv. Säkert var han nära en lösning hur han skulle få hem halvkilosklumpen till stacken då vi hittade honom. Han var bara på väg ner för att sätta på sig ostklumpen som en ryggsäck.

Men nu ska dom lockas in i sirap och DÖ!

En annan mindre rolig grej är att jag måste köpa ett par tofflor. Ni vet sånna plastiga halvt fotriktiga som är billiga. Ibland måste det gå snabbt till servicehuset (för att diska! and whatnot).

Det efterlängtade inlägget om knallgas.

16 maj

När vi hade bott i husvagnen några nätter så ringde min pappa och påminde oss om knallgasen.

Jag tar det från början.

Alla små lampor, vattenpumpen och bilstereon i husvagnen går på batteri, men eftersom batteriet är inkopplat i stolpen utanför så behöver man aldrig oroa sig för att det ska ta slut.

Men Anders och Lisa Kabe bodde aldrig på camping med vagnen, de stod ute i skogen vid en sjö och fiskade. Så de behövde ett rejält batteri som skulle räcka i en hel vecka.

De öppnade upp batteriluckan som man normalt sätt bara kan öppna utifrån för att få plats med ett enormt lastbilsbatteri. Dubbelt så stort som ditt batteri i bilen.

Så i min garderob sticker det ut ett batteri mellan skorna…

Och när man laddar ett bilbatteri så bildas det vätgas, även kallad knallgas.

Vätgasen sugs in i husvagnen av ventilationen och lurväntar tills, ja, tills man bestämmer sig för att koka lite pasta på gasspisen. Kaboom!

Så tills vi har återskapat batteriskåpet som gör att vätgasen automatiskt rinner ut i friska luften så måste vi stänga av laddaren för att sedan ladda upp det nån gång då och då.

Jag gillar inte alla dom här gaserna och att gasolen lägger sig tung på golvet gör Brorsan med sin säng under soffan till kanariefågeln i grottan.

Vi ska inte vara rädda för det här, vi ska ha respekt!

Men vi är lite rädda… och stänger av gasolen då vi inte använder den och batteriladdaren används bara då vi behöver den.

Gräl

16 maj.

Det här med relationer nu då…

Vi fick ju några råd från grannarna. Visst har vi hunnit med några gräl i husvagnen, vi som faktiskt inte brukar gräla så mycket.

Och på liten yta är det svårt att gräla. Skjutdörren till sovrummet är inte så tillfredsställande att skjuuuta igen.

För det första så är vi sådana som även i en stor lägenhet är i samma rum för det mesta. Vi har en kort period bott ihop på 29m2 (bostadsrätten) och det har gått bra. Vi är inte rädd för den lilla ytan. Speciellt eftersom det är lättare nu att bara sådär ta en promenad (i linne och trosor om man så vill, hey, vi bor på camping) och när mopeden kommer hit, då djävlar kan vi göra en drama-exit med stil.

Så det här kommer nog bli en bättre grällokal än lägenheten.

Nej, det som faktiskt får oss att gräla är flytten från den gamla lägenheten.

Vi gjorde misstaget att flytta hit utan att ta tag i flytten på allvar på en gång.

Vi smakade på det goda livet, drog av på tempot i rasande takt.

Så vi har tagit någon låda här och där. Idag insåg vi att vi måste fixa det snarast. Ingen av oss hade någon ork att ta tag i ett evighetsprojekt. Gräl.

Och ja, man måste hejda sig ibland. Som i kväll då husvagnen var mörklagd för att ladda batteriet (knallgasen, jag tar det snart). Jag gick in i Lars osynliga mobilsladd medan han pratade i telefon, han svalde ett "mäh åååh" för att jag sedan direkt knuffade omkull Brorsans vattenskål och då kom det. Men vi skrattade åt det, vi fattar att vi måste vänja oss vid att vi kommer gå in i varandra tusen gånger om.

Det var förresten grannarnas tips, gör inte saker samtidigt. Av den enkla anledningen att det går inte att göra saker samtidigt utan att gå in i varandra.

A sa dessutom att man får säga ifrån då M går upp halv sex på mornarna och vill väcka henne medan hon gillar att dra sig. "Jag är en vuxen människa, jag gör som jag vill". Den frasen sög jag i mig med hull och hår.

Nu i kväll var vi lite oense om en annan sak.

Idag när jag var och köpte lite flyttkartonger så hittade jag en påse med blandad kompott ettåriga frön.

Jag har tänkt att jag ville köra igång nån slags parkettodling i förtältet, men förstod att det var lite too much. Så kompromissen var denna påse som skulle planteras utanför förtältet. För mig, sätta ner fötterna och se lite växter gro medan vi bor här. Så inte tiden går för fort.

För Lars: olagligt.

Min lilla påse planterades ändå, kändes ju roligare nu när Lars sa att det var olagligt. I skymningen efter regnet grävde jag med en sked och hämtade lite jord från en hög i närheten.

Vi har ännu inte fixat internet till husvagnen, de inlägg jag publicerar är oftast skrivna kvällen innan och läggs upp då jag kommer till loppisen. I morgon är BildMuseet stängt men jag fortsätter skriva, så jag tror jag börjar skriva datum längst upp.

Vi är fler.

Idag mötte vi våra själsfränder och grannar.

De har tagit samma resa som oss, men faktiskt ett steg längre. "Jag är så djävla trött på att jaga ören, så jag sa upp mig i samma veva som vi flyttade ut hit".

Och vet ni! Inte ett dugg kufiga! Bara ett härligt "Fuck it!".

Dom sa upp sin trea i centrala Umeå och flyttade till campingen i september förra året. Vargavintern tog dom med ro och hyrde elen ur nästa stolpe för att kunna ha motorvärmare till bilen utöver stolpen som tillhörde deras plats.

De gav oss lite relationsråd och välkomnade oss till klubben.

En skinande vit vespa står utanför deras husvagn och det är det enda rätta.

Jag ska ta hit min suzuki k50 så fort jag har tid (och en redig hjälm).

Presentation av Brorsan

Ni vet spelet simcity... där man bygger en liten stad som sedan blir krossad av en godzilla då det äntligen börjar gå plus?

Jag tror alla har tänkt på att om man bygger en väg, tre rutor kanske, helt ute i ödemarken så är det fortfarande några bilar som har lyckats ta sig dit och åker fram och tillbaka...

I morse var campingen simcity fast i kött.

Var man än tittade så gick folk, huller om buller med perfekta avstånd. En avloppslunga här, en dunk vatten där.

Massor med nya vagnar har kommit (under natten?).

När jag var ute med hunden vid nio så hade hela campingen precis vaknat. Alla stod och sträckte på sig utanför sin vagn. Några höll på att bära ut campingstolarna, hundar promenerades, fotbollar sparkades.

Jag var för första gången inte ensam i servicehuset.

Jag vet inte riktigt varför jag blir så fascinerad av alla nya människor...

Kanske för att dom såg ut att ta de första trevande stegen efter en rejäl vinterdvala, det är ju ändå 20° i Umeå idag och igår var domedagen nära.

Vid nio kom vi hem till campingen då det börjar det mullra tropic-style. Sen kom regnet.

Vi sitter ute i förtältet och lyssnar... skriker till varandra eftersom regnet slår mot canvastaket som resoneras ner där vi sitter.

Vi leker med Brorsan, vår hund för att distrahera honom under hans första åskstorm. Varje gång det mullrar så ropar vi "Yeay!" och kastar en pipleksak i form av två blonda europeer som kramar om varandra. Han klarade sig igenom stormen utan att springa och gömma sig eller bli orolig.

Brorsan är en liten byrackeliknande gråmelerad cairnterrier. 9 månader, störtkåt och absolut ingen bra vakthund.

Snart är vi fria!

Köp inte en bostadsrätt.

Efter att ha ringt till mäklare, pratat med ordförande och kassör (två gånger) om någonting som heter kaptialöverskott som den ene kräver och den andra inte vet vad det är så repeterar jag.

Köp inte en bostadsrätt.

Jag sålde den i september förra året (get over it already!). I mäklararvoderingen ingick det att mäklaren skulle ta hand om min deklaration. När deklarationen skulle in 3 maj, förstod jag att så lätt kom jag inte undan. Ringer mäklaren (lite väl sent, jag erkänner; 2 maj) och han säger att jag ska ha fått kontrolluppgifter från min gamla bostadsrättsförening som han behöver ha för att hjälpa mig.

Jag får uppskov på deklarationen och med examensutställning och flytt på samma gång var det först idag jag haft tid att ordna med detta.

Mäklaren påstår att han skickat kontraktet till bostadsrättsföreningen som i sin tur säger att de inte fått något och därför inte kunnat skicka kontrolluppgifter vidare till mig.

Behöver jag skriva mer om detta!?

I husvagn, som jag då talar för, vaknar man på morgonen (klockan ställs alltid på sju, vi kommer aldrig ur sängen innan nio) Lars kanske säger någonting om att han inte kommer få ut någon större lön den här månaden.

Jag vänder mig om i sängen och sömndrucket säger jag någonting i stil med: Det är lugnt. Hyran är redan betald.

Sen somnar vi troligtvis om.

För den är det! Hyran för sommaren betalas i förskott, och det har vi redan pungat ut.

Alla pengar vi tjänar i sommar är nöjespengar!

Waterworld aka Jakten på sötvatten.

Vi har ett utmärkt servicehus på vår camping.

Helkaklade badrum som alltid luktar nyduschat och avslutat med bara en uns av Axe herrparfym.

Vi har kök, tvrum, tvättstuga och diskrum.

Allt detta bara 30 meter från vår husvagn.

Men alla husvagnar (även de minsta) utrustas med a) Toalett, b) Kök med rinnande vatten.

Och det kan ju vara skönt, som i natt då jag vaknade helt tvärt vid fyrasnåret och var väldigt kissnödig. Eller det HADE varit skönt om vi hade preparerat toaletten innan. För den behövs fyllas med vatten och en flaska av någonting blått som ska hålla kisset blått och luktfritt. Vi har inte prioriterat detta ännu.

Så i natt fick jag dra på mig paltorna och gå till servicehuset.

Och att tvätta händerna lite nu och då är ju också praktiskt att göra i husvagnen, skölja salladen, fylla en kastrull för makaronkok osv.

Till detta finns en stor tank dold under handfatet i badrummet/skåpet.

Man fyller på tanken genom att ta sin gröna vattenkanna som man normalt har i trädgården, gå till servicehuset, fylla kannan, gå tillbaka till husvagnen, skruva ur tanklocket (som sitter på utsidan), hälla i och sedan repetera några gånger. Till en full tank behövs ca 7 kannor vatten.

Så ni förstår ju att vattnet i husvagnen snålas det så förbannat hårt på. Tvättar man händerna stänger man av vattnet medan man tar tvål, sköljer bort skummet och torkar av de sista tvålresterna på handduken. Stänger sedan av vattenpumpen för att det inte ska pressas ut några enstaka droppar under dagen.

Och om man hela tiden har i bakhuvudet att vattnet är "dyrt" i lathetspengar så snålar man också på saker man egentligen inte ska snåla på. Tvätta ansiktet och borsta tänderna är två exempel.

Därför kommer lite vattensparande hygientips:

1) Luminee Rengöringslotion

Behöver inget vatten, smörj in, använd bomullsrondeller för att torka bort (inte apotekets, för luddiga upptäckte jag i morse).

2) Ta en raggardusch.

Raggarduschens betydelse är jag och Lars oense om. Jag tycker en raggardusch är att skölja ansikte, under armarna och i bästa fall även halsen (jag har även hört att att vissa inkluderar en snabb svabb i diskoområdet också). Lars tycker det endast är att sätta på ny deo på gårdagens deo.

3) Tvättlappar.

Usch, det här är mitt bästa tips, men pg a namnet som jag tycker mest förknippas med blöjstjärtar och ålderomsorg så tar det emot.

Men iallafall. Blöt en liten handduk (finns ibland även som en liten handske) och endast en halv droppe tvål. Tvåla in i raggardusch-stil. Skölj ur tvättlappen, använd för att ta bort tvålrester. Skölj ur igen och häng upp. Jag är av den åsikten att då den är ursköljd då är den nästintill ren och därför redo för nästa omgång. Om det anses ohygieniskt, köp flera.

Köp inte de riviga små handskarna som även säljs för potatisskrubbning. Det är min bestämda åsikt att dessa skapar överproducerande sköldpaddshud. Nej, gå på mjukaste frotté.

Plustips: Ta med in i duschen, bättre än alla skrubbprodukter.

4) Använd tandborstmuggar.

Oldschool eller hur!

Häll upp lite vatten i muggen, doppa tandborsten, ha lite mindre tandkräm än vanligt och liksom pressa in den i tandborsten (annars får man tandkrämsrester över hela handfatet som man sedan måste skölja bort). Sen är du en fri tandhygienist! Jag brukar titta på teve då jag borstar tänderna. Nu kan jag röra mig ännu längre bort!

Glöm inte att skölja tandborsten först EFTER sista gurglingen. Annars blir det inte så kul.

Och när jag tänkte att det bara var vattenförbrukningen jag var tvungen att snåla med så dök även avloppslungan upp i mitt liv. En liten slang med en expanderande påse som ligger under varje husvagn. Husvagnens stomipåse.

Om ni inte gillar någon som har en sådan: testa att hoppa på den. Avloppsfontän!

En snabb genomgång: Flera kilo vatten fylls på i ena änden, man lyckas hantera några få deciliter av det innan vattnet skyndar vidare ner i avloppslungan som sedan ska tömmas.

Kan ni fatta att det inte är helt ovanligt att det även finns duschar i husvagnar och husbilar!?

Jag ljög tidigare…

M14 var inte alls vårt första val. Vi hade plats N13. Men då vi kom till campingen var N13 den ENDA plats som inte var skottad. Nu en vecka in i boendet ligger snöhögen fortfarande kvar. Gräset spirar runt den. Snöhögen ligger kvar. Typiskt Umeå. I mörka hörn på innergårdar kan man i mitten av juni fortfarande hitta snöhögar om man skrapar lite på gruset som täcker den. Som trötta spöken ur Ghostbusters ligger dom kvar och lurar.

Men jag försöker att inte bli irriterad på den där snöhögen, eller på saker som inte har fungerat på campingen (mikro, tvålautomaterna, incheckningen, en vask) för det är ju just det som gör att campingen och husvagnen är mitt kryphål. Här finns inte samma attackservice minded personal eller ens samma hastighet som i resten av verkligheten. Här byts en mikro ut då någon klagar på den, jag tror iof att dom lagar hellre än byter. Och är den lagad till oigenkännlighet så läggs den på högen. "Högen". Högen som dom så smidigt byggde ett tjusigt staket runt så vi inte ska se den. Men vi vet att den finns där. Campingens egna tipp.

Och jag gillar det. Jag gillar att campingen har en helt egen lunk om än jag har fått vänja mig med den. Eller vänja av mig med den konstiga hetsen som sker utanför. För nu, efter en vecka i husvagn så har jag väldigt svårt att se mig själv bo i en tvåa tre våningar upp med en liten kall betonghylla som närmaste vägen ut.

En snigel på vägen

Och sen var det dags. Husvagnen skulle fraktas hela vägen hem till Umeå från Gävle.

Det sista min pappa sa innan vi köpte husvagnen som är i min ålder (född och byggd 1982) var: Köp inget gammalt skit! Tänk om hjullagren går sönder i Sundsvall, då står ni där!

Så resan hem kunde ha blivit väldigt spännande.

Men det blev den inte.

Sakta sakta rullade vi hem. Husvagnen med sina fyra hjul rullade så fint att vi stundom glömde bort den.

Kudden är ordnad, men var ska vi lägga kudden?

Nästa steg var att hitta ett ställe där vi kunde stå med vagnen. Vi tittade på olika campingar och valde First Camp i Umeå.

Vi åkte dit, strosade runt och valde plats, försökte att se det som om jag inte valde min sista viloplats, men det var svårt. Skämtade med Lars om att jag ville ligga på en kulle under ett träd. Det uppskattades inte.

Vi valde från de platser som inte redan var bokade, M14 blev vår adress. M14 var full med snö.

När vi bokade i kassan visade det sig att ingen av de som jobbade där någonsin bott i husvagn. "Är det mysigt då?". Vi intygade dom att det indeed var mycket mysigt och att vi inte var kufar (kufar är ett intressant ämne som ska få ett helt eget inlägg) utan heeelt vanliga studenter som behövde lite omväxling.

Jag blev lite förskräckt då jag bläddrade i deras broschyrer och såg att det både fanns maskotar och bamseklubben light. Bilder fulla med barn och tjo och stim. Blev lite lugnare av att alla säsongsplatser är placerade på samma lilla fält. Vi kommer inte få nya grannar varje dag.

Samtidigt hemma gick jag runt, lyfte ömt på saker och sa med min mest barnsliga röst; inte den här! Jag kan inte sälja den här! Från början som ett skämt... men det gjorde ont.

Jag har lätt för att bli kär, så även i prylar. Och eftersom prylar är en förlängning av mig så älskar dessa även mig. Jag hade snacket med fler än en pryl. Vissa saker fick jag göra en klassisk hund- och bigfootscen med: Stick! Jag vill inte se dig mer! Jag älskar inte dig! För att sedan vända mig om för att det inte gick att hejda gråten längre.

Vi köpte en dödsmaskin.

På morgonen började vi leta efter en husvagn. Det gick rätt fort, vi slog ifrån oss tvivlet och förstod att det här måste ske snabbt, annars kommer vi ändra oss. Som man gör ifall man är lite lat av sig. Det blir enklare att inte göra någon förändring alls i slutändan.

Jag ringde min bror som varit på jakt efter husvagn till sin lilla familj tidigare. Han länkade till en husvagn som fanns i Sandviken. Långt från Umeå. Min bror som är pepp på att köpa saker och att göra klipp åkte ut för att titta på den och med hans ögon köpte vi den.

Två timmar efter köpet var klart hade vi även hyrt ut vår lägenhet i andra hand. Det visade sig att det bildats en liten bostadskö på den korta stund mellan vi bestämt oss och att vi verkligen kunde genomföra det.

Veckan efter åkte vi ner för att hämta den från säljarna (Anders och Lisa Kabe kallar vi dom) och ställa den på min mamma och pappas uppfart.

När vi var utanför Sandviken med lånad bil för att hämta den började de största snöflingorna falla och la sig som ett litet täcke på vår bäbis.

Den var större än vad vi trodde... större än husvagnen jag och min familj åkte till Öland med då jag var liten.

Min pappa hade ställt in en kall bygglampa i den för att vi skulle kunna ordna med lite småsaker medan vi var hemma och medan vi satt där smått illamående av det gröna skenet bestämde sig min pappa för att det var dags att introducera oss för vår mardröm: Gasol.

Det enda jag visste om gasol var att det är livsfarligt och smaksatt.

Medan han tände värmen (gasollåga i garderoben), kylen (gasollåga i kylen) och spisen satt jag och Lars på helspänn redo att få våra ögonbryn bortsvedda. Numera är den testtryckt (så att man vet att ingen gasol läcker ut och läcker in under natten. Nu vet jag även att gasol lägger sig på golvet och sakta fylls på, den söver och sedan dödar).

Nästa livsfara är knallgasen, jag berättar om den senare.

Vi smakade på kaffe med mjölk och det smakade gott.

Klockan var tre på natten och mitt i vår How I met you mother-maraton sa jag till Lars; vi måste bo i husvagn.

Jag hade precis kommit fram till att jag äntligen skulle leva som jag lär, inte för att jag predikar compact living i mitt arbete, men jag illustrerar det rätt så ihärdigt.

Jag ville sälja allt jag inte behövde och behövde någon slags begränsning i det.

Säljer jag bokstavligen allt slutar det ju med att jag behöver köpa nytt redan dagen efter första loppisdagen.

Att begränsa mig till att sälja allt som inte får plats husvagnen var perfekt. Och det var ingen nyhet för Lars, jag har tjatat om det här ett tag. Leva enklare, återuppleva husvagnsemestrarna från då jag var barn.

Jag var tre veckor första gången jag bodde på camping, jag tror jag var rätt lycklig då.