Medan Lars åker till Arvidsjaur dansar Tina naken på bordet.
Nej, men jag fick besök medan Lars var borta. Jag tog med mig hunden för att möta upp Andreas som kom gåendes från Vårvikhållet. När vi kom tillbaka till huset så var grannen tvärs över (N) där för att skotta uppfarten.
Och jag kände mig manad att avdramatisera det hela genom att skämta om Lars, typ att jag borde skotta uppfarten så Lars känner sig välkommen hem (uppfarten har varit igenplogad hela julhelgen).
Varför gjorde jag det? Är det verkligen så konstigt att en tjej, får besök av en kille? Är det mina förutfattade meningar eller grannens? Jag kommer inte ihåg att han reagerade nämnvärt... fast gjorde han kanske det?
Tankarna hinner ju flyga, så då borde ju även grannarnas tankar göra detsamma.
Är det som en vän till mig trodde... att då man blir vuxen så blir man en helt ny person. Man byter musiksmak, slutar med de grövsta skämten och rättar snällt in sig i ledet (nu tror inte jag på den strama gränsdragningen och skrattade, men någonting ligger det ju i det annars skulle jag inte fundera över det nu). Är det nu jag ska börja ha tjejmiddagar för att inte verka suspekt och de enda gångerna mina manliga vänner kommer över är då Lars är hemma och vi ska ha parmiddag?
Eller är det helt enkelt en generationsfråga. Är min generation bättre på att ha vänner oberoende av kön? Eller är det så att alla på den här gatan har vänner bara att jag inte ser dom... och N, han tyckte kanske bara att Lars hade blivit lite mörkare i skägget. Haha, vilket onödigt inlägg i bloggen.
Konstigt det kan bli bara för att man flyttar till en by...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar