Jag flyttade inte till Umeå för att jag valde det, utan för att jag kom in på skolan där. Jag hade inte heller någon uppfattning om Umeå innan jag kom dit (som ensam tonåring i Sverige hade jag missat att Umeå var straight edge-meckat).
"De parkerar på trottoaren" var det enda jag kom hem med efter att ha varit på intervju, som om jag bara sett storgatan på hela vistelsen.
Efter 6 år kändes det dock som om jag lämnade Umeå, inte att jag flyttade till Gävle. Men det som gör att jag känner mig säker på att jag hamnat rätt nu är mitt engagemang.
Jag vill mer, jag vill starta fler projekt, jag vill jobba för den här stan och jag tror det har att göra med att jag ser min framtid här.
Jag väntar inte på sen, jag är nu.
Vi har bestämt oss för att satsa på potatis och morötter i trådgården i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar