Hur vi har råd.

Vi köpte huset för 800 000kr. 80 000kr i vinst från bostadsrätten kunde jag pytsa in som handpenning och vi köpte huset en månad innan bankerna började ta ut 15% i handpenning.

720000kr i lån betyder att vi betalar tillbaka ca 3800kr varje månad.

Utöver det så tillkommer sophämtning, vatten och el. EL!

Vi betalar mer för el än för lån just nu eftersom huset är gjort av papper och vi har en elpanna. Så just nu har vi nog en boendekostnad på närmare 8000kr.

Men i sommar, då djävlar kommer vi vara nere på 4500-5000kr i månaden och till nästa vinter så ska vi ha kamin och den lummiga trädgården skall ligga i bitar i vår källare. Muahahaha!

När vi flyttade till Gävle så hade inte någon av oss jobb. Jag fick ett och började jobba ca 3 veckor efter vi kom ner. Då bodde vi fortfarande i husvagnen och fick inte tag på någon hyreslägga.

Morsan och farsan fattade grejen och gick in som medlåntagare (och de kunde de göra utan problem eftersom min mormor sålde sitt hus i samma veva. Hej mormor, jag vet att du läser! (förlåt för att jag använder 4 sorters svärord i det här inlägget)). De står på kontraktet, men jag hoppas kunna kicka ut dom så fort som möjligt.

För det behöver Lars ha jobb.

Jag jobbar 40% som projektutvecklare och får ut ca 6500kr/månaden. Men jag har även 30 extraknäck (nej, men dock 5st) och några fakturor som väntar på att bli utskickade. Så det går precis vägen.

Det konstiga är att normalt sätt brukar jag bli stirrig av att inte ha pengar. Allt är skit osv. Men här är jag lugn på nått sätt. Jag tyckte det var sjukt lyxigt att köpa en läppenna (90-talet, hör du mig?) häromveckan. Men utöver mat och hus så blir det inte. mycket. över.

Men!

Det. gör. inget.

Aldrig någonsin tidigare har jag tyckt att det varit riktigt så lyxigt att köpa en läppenna, så hey! Yeay för mig!

Jag är sjukt bra på att laga spiksoppa och ta hand om rester. Jag behöver inte nya kläder (jag köpte ett par jeans och en magtröja då jag började jobbet).

Det här skriver jag inte för att det låter bra och ballt, men är det bara jag som får totalångest av säsongskläder och köphysterin? Jag kanske läser för många skitbloggar, men jag fattar inte hur man orkar ha en till väska i garderoben. VEM BRYR SIG OM MINA SKOR!?

Klart, jag gillar kläder. Som fan, men jag är typ fix. Iallafall för några år framöver.

Jag har i 15 år haft samma klädstil och utöver jeans så nöter jag inte riktigt ut dem. Förövrigt är jag helt upptagen av hålla-mig-varm-modet som är det nya heta. Och det är mest lager på lager.

Iallafall så har vi så vi klarar oss. Precis.

Är det en generationsgrej också? Att inte tycka det är konstigt att prata om pengar?