Bitter, Jag?

Kanske lite.

Livet leker inte alltid då pengarna inte räcker till. Nog skulle jag leta fynd och planera hus och minsta hörn om jag hade pengar och ro att göra det. Men nu har jag inte det (och det är ju självvalt, vi kunde ha bott kvar i husvagnen, vi kunde ha flyttat in i en etta).

Bara en sådan liten sak att om vi hade haft pengarna och tryggheten från och med att vi flyttade in så hade det varit annat ljud i skällan. For sure!

Med några månader av sparsamt leverne och magkatarr så motiverar man annat som viktigt. Det är en självbevarelsedrift att utvecklas, finns det pengar att spendera så kanske det hamnar på kläder och inredning, finns det tid i massor kanske det är en roman som skrivs. Och nu tror jag inte att jag med samma självklarhet kommer sukta efter dyrlampan eller drömmen om det perfekta badrummet i framtiden.

Kanske har jag klivit in i någon slags bitterhet, men jag känner också att det isånnafall är en väldigt kreativ bitterhet.

Jag gillar inte riktigt kulörten på mina tidigare spenderarbyxor och funderar kring det.

Men jag kanske inte kvalificeras in i bitterfacket då min framtid fortfarande är ljus? För det är den. Allting bollas inför framtiden. Jag sår frön, kastar ut agn, hej vad det pusslas i livspusslet!

Det är bara lite mycket/lite just nu och inte många skördar har tagits in.