Först möttes vi i Bönan och tittade på ett torp, utan vatten in till huset och med en brunn vars pump inte ville fungera. Huset lutade och vi kunde inte gå raklång genom dörröppningarna. Jag var överförtjust!
Pappa gick runt och pekade på saker som inte fungerade och vad som skulle behövas fixas inom kort. Takpannorna var uråldriga, det var för litet, oisolerat osv osv. Jag såg bara körsbärsblom och havsutsikt.
Jag påminde pappa om att vi bott i husvagn i ett halvår och att vi inte behövde så mycket, men han med all kunskap fattade ju att det inte var tal om en renovering, det skulle kräva en restaurering. Och vi kunde inte gärna köpa en tomt för närmare en miljon. Huset var tvungen att fungera (även om jag tror vi hade gjort en sjuk vinst på det inom några år (men vi skulle ju ha personlig vinst, inte ekonomisk vinst)).
Vi åkte vidare till hus nummer två på dagordningen. Det var det här huset vi hade spanat extra mycket på och jag tror faktiskt att vi bokade in Bönan-huset endast för att "en borde se fler innan en bestämmer sig".
Min bror kom från jobbet för att titta han med och vips så gick Lars och jag tre steg bakom och lyssnade när min kunniga familj gick runt och knackade och kände och tittade på saker som jag inte hade en aning om vad det var. Vi försökte mest koncentrera oss på att känna efter om vi kunde bo här eller inte. Och det kunde vi.
Jag kände det snabbt och huset var friskt.
Vi hade dock en förrädare i huset, det var en öppen visning och en kille till gick runt och tittade. Jag vässade klorna och så fort jag frågade någonting så accentuerade jag de negativa orden: fogarna i kaklet ser inte hela ut, finns det FARA FÖR VATTENSKADA?
Ett tag senare var Lars i Umeå för att jobba sina sista dagar på sitt gamla jobb (den här historien kräver lite mer av er, så försök att föreställa er händelseförloppet) och jag och min farfar åkte för att titta på huset en gång till. Denna gång var E hemma.
Vi hälsade, han visade gulnade planritningar och gick ett halvt steg bakom oss i rundturen.
För att förstå vad som hände sedan måste jag berätta hur trappan ser ut i det här huset. Det är en garderob. Med lustiga-huset-trappsteg. Och precis lika brant. Och jag överdriver inte!
Jag föreslog för farfar att vi skulle gå runt huset och på så sätt slippa mördartrappen (han har ju ändå två wolverine-höfter). Vi sa hej och tack för titten till E och gick in i källaren. Farfar gick direkt till pannrummet för att inspektera och vi står och dividerar om det var kombinerad olja och el-panna eller bara olja så vips! står E direkt bakom oss. Han har dansat sig ner genom mördartrappen och drar igång oljepannan för att demonstrera. En mördartrapp som jag inte vågade använde förrän en vecka efter inflytt...
Näst på tur: historien om hur tusan vi hade råd och hur mäklare fortfarande inte är min favoritkategori av människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar