Mötet med grannen bredvid.

När vi kom till campingen så stod en husvagn lite snett över platsen bredvid vår, ägaren var inte hemma. Vi stod och försökte klura ut med hjälp av kantstenar och elstolpar var vår plats egentligen började och slutade. Det visade sig att vår plats började ca 1,5 meter från grannens husvagn.
Så... vi backade in och placerade oss där. En kille från campingen åkte förbi och höll med om att det var vi som stod rätt.
Och så levde vi en vecka. Våra husvagnar låg som bara båtar kan.

Så en kväll, Mange och Tommy satt mitt emot mig och Lars i vardagsrummet (jo, vi kallar det för vardagsrum, sovrum, hall kök och badrum) så ser jag hur de båda blir storögda och tysta. Grannen kikade in genom fönstret bakom mig och Lars.
Alla blir tysta, låter han inte lite berusad (alla med sööööderdialekt får mig jämt att ana ugglor, var man än bor i landet så har alkisarna alltid söderdialekt)? Vi intar försvarsställning eftersom vi vet att vi står rätt (och för att vi väntat oss detta samtal och lyckats peppa i en vecka).
Lars går ut och vi som är kvar i husvagnen lyssnar noga.
"Gillar ni att stå nära eller!?" hör jag innan Lars börjar lugna honom och tala honom tillrätta.
Han lugnar sig.

Dagen efter knackar han på fönstret och Lars tar det igen.
Denna gång så låter det mer: Ah, men alltså, jag flyttar min lite, men ni borde flytta också... brandsäkerhet osv. Återigen får Lars förklara att vi står rätt och att det ska in flera husvagnar på vår sida. Nu har jag hunnit börja nojja mig över att vi ska bo bredvid honom hela sommaren och allt kommer bli skit, vi kommer spela vår musik för högt, prata för högt och hunden kommer skälla för ofta.

Tredje dagen låter det ännu lite mer: Äh, det blir bra att jag flyttar, måste ändå rotera däcken.

Fjärde dagen träffade han Brorsan. Nojjan gick helt över för min del.

Femte dagen hade han köpt frolic och Brorsan får numera en varenda gång dom träffas.

När vi mutat honom med hund och han mutat hunden med frolic så lever vi rätt gött bredvid varandra. Han åker iväg då och då och är borta nån eller flera veckor. Lars tror han är lastbilschaffis. Jag tror att han är separerad och åker hem för att försöka lappa ihop det med frugan innan hon slänger ut honom igen och han får återvända till husvagnen.

Han är förresten inte alls alkis, han är the dude. Det första han sa till mig var "bered er på att bli rejäla slackers".