Mopedfrossa.

Nu har vi bott i husvagnen i två månader. Den olagliga odlingen har bara poppat upp en centimeter eller så. Hoppas dom skyndar sig, för nu är det bara två månader kvar av den förbetalda hyran här på campingen. Vem vet vad som händer sen.

Så, halvtid alltså. Kanske det är dags för utvärdering.

Jag trodde inte att det hade gått två månader förrän Lars berättade det för mig. Jag är dagvill och mitt nuvarande jobb kräver inte kontorstider eller sånna dära vardagar heller för den delen.

Och det är konstigt... timmarna känns lite mer här. De går inte bara förbi som de kan göra annars och dagarna känns längre, ändå går tiden precis lika snabbt som överallt annars. Jag är besviken. Halvtid känns verkligen som ett halvfyllt glas sommar.

Sen midsommar har campingen fyllts av nya campare såklart. Och även solande campare. Ut med små solstolar, stora baden-baden, solsängar osv.

Jag testade det där för några dagar sedan men kändes som om jag låg halvnaken i grannens trädgård. Måste nog gå iväg lite för att kunna bli brun samtidigt som jag är någorlunda avspänd.

Nej, jag känner att jag inte är rätt kvinna för jobbet med utvärderingen ikväll, det får vänta. Jag är lite för skakig.

Skäms lite över att säga att jag först nu i kväll hämtade hem mopeden. Motorstopp tre gånger och en växelspak som är på väg att lossna hela tiden. Jag är så ovan med mopeden att jag inte riktigt litar på mig själv. Kör jag en bil så behöver jag inte tänka. På mopeden tänker jag: först brrrooooommmmsaaa... vän... nej höger spak, ner med kopplingen på andra sidan och sen väääääxla.

Och jag tror bestämt att någon är lite avundsjuk...