Helvetets djävla skiiiiit

Vad är det här för djävla skämt!?

Jag vaknar på morgonen. Helt satans utvilad. Hunden får mat men vägrar gå ut. Han lägger sig vid midjan och sover räv. Gör sig tung.

Jag lyssnar på nått tusans melankoliskt innan jag somnar om (halv fem är för tidigt). Sen vaknar jag vid nio, det luktar sött. Jag leker/dansar med hunden innan vi går ut.

Han har ett skitgulligt möte med en svinstor snigel och vi går vidare in i en blöt skog som ser ut som någonting ur freaking sagan om ringen. Det luktar helt djävla fantastiskt. Blött och friskt och hägg. Och efter ett tag märker jag att jag matchar den doften. Jag är halva söta, halva häggen.

Nu ska jag precis till att göra kaffe. Hunden sitter i mitt knä (har ni hört nått så löjligt!) medan jag skriver det här och mina ögon är stora, mina öron hör allt och huset har en sådan sommarstugetemperatur som gör att mina fötter är vakna, men jag myser under en tröja. Jag är på ett sånt sjukt bra humör.

Livet spelar trick med mig. Jag känner det på mig. Någonting kommer gå riktigt fel.